Första inlägget från USA, vet att en del vill veta hur resan gick, so here we go;

 

Jag hade ställt klockan på 06.00 i fredags morse, och vid sju-tiden så rullade jag och pappa ut från min uppfart för sista gången på tio månader, eller ja, nästan. Cirka två minuter senare insåg jag att jag hade glömt mina hörlurar och vi fick vända och göra en till allra sista utrullning. 

 

Väl på Landvetter så sa jag hejdå till min pappa och mormor, det var självklart jobbigt och jag grät när jag gick igenom tullen. På taxfree tog jag mig samman och letade reda på min gate och satte mig och väntade. 

 

11.15 lyfte planet och det var en väldigt konstig känsla att se Sverige försvinna under sig. Bredvid mig satt två glada britter och skrattade och pratade konstant under hela resan. På Heathrow blev det cirka tre timmars väntan som jag spenderade med en latte och varannan minut titta igenom väskan så jag hade med mig mitt pass, boardingpass, visum och alla viktiga papper. 

 

Planet mot Chicago var beräknat att lyfta från Heathrow vid 15.45, men vi kom inte iväg förräns 16.20. Nu väntade 8 och en halvtimmes resa. Bredvid mig den här gången satt en tjej som inte sa någonting över huvud taget. Så jag var tyst i stort sett 8 timmar i sträck. Förutom när jag frågade henne vart hon kom ifrån, var 100 % säker på att hon var svensk, för hon såg så himla svensk ut, men nej, hon var från Tjeckien.....

 

Efter två timmar i luften satte jag på The Hobbit i teven på stolen framför mig, cirka 1 timme in i den filmen så bestämde sig gubben i sätet framför mig för att luta stolen bakåt till max så jag hade bokstavligen tv-skärmen 3 centimeter från ansiktet. Så jag stängde av. Försökte sova men en liten tjej i stolen bakom kickade min stol med sina fötter med jämna mellanrum. 

 

Till slut var jag framme, klockan 19.00 lokal tid, vilket är är 01.00 svensk tid, kön för att ta sig igenom US boarder var dölång och döseg, jag var på gränsen till att somna stående. Efter ungefär 45 minuter var jag igenom, killen i passkontrollen frågade om jag kunde åka skridskor, när jag drog ett förvånat face och sa nooooo.....(tänk såhär jättetrött och swenglish uttal på det), så sa han att han trodde att alla svenskar var födda med skridskor. Det skulle väl vara ett skämt och jag körde på ett bondigt HÖHÖHÖHÖHÖ-skratt.

 

Jag hämtade mitt bagage och mötte upp med min värdmamma. I bilen pratade vi på och plötsligt sa hon något som jag inte väntade mig; Jag ska inte gå på den skolan som jag hade trott. Utan den enda skolan i närheten som det fanns plats för mig på var på en katolsk, privat high school. Jag blev lite taken aback och undrade liksom vad det innbar. Och det ni, det betyder skoluniform och hela köret. Min värdmamma sa att det fanns en familj i Nebraska som var villiga att ta emot mig om jag hellre skulle vilja gå på en public high school och att jag då skulle behöva flyga dit så fort som möjligt. Jag sa att jag skulle tänka på det över natten. När jag kom fram till huset mötte jag de två andra utbyteseleverna som bor hos min värdmamma nu till en början. Jättemysiga. 

 

Jag gick och la mig runt midnatt (hade då varit vaken i ungefär 26 h) och satte mitt alarm på 10, ville ju inte försova mig min första morgon. Men det fanns ingen risk för det, vaknade helt klarvaken 03.00 och kunde inte somna om, spenderade tiden med att packa upp och packa om min väska, rensa min plånbok, platta mitt hår, måla mina naglar, ni vet, sånt där som alla gör klockan 3 på morgonen. Jetlag, helloooooo!

 

Men i alla fall, nu hade jag i alla fall haft tid att fundera på hur jag ville göra angående skolan, och jag har kommit fram till att jag stannar här och går på den katolska skolan, jag insåg att anledningen till att jag åkte till USA var för att testa nya grejer, och vem skulle jag liksom vara om jag dissade den första annorlunda saken som jag stöter på utan att ens ge det en chans. Skolan ligger i en stad som heter Merrillville, cirka 25 minuter ifrån där jag bor just nu och ligger nära ett köpcenter som har Abercrombie, Victoria's secret och Hollister, so who am I to complain så att säga. Så, på måndag ska jag dit och välja klasser, titta på skoluniform och ja, börja mitt liv på en amerikansk high school I guess, en annorlunda sådann, javisst, men det blir nog lika bra ändå. 

 

Nu ska jag äta upp mina cheerios, följa med min värdmamma till hennes kontor och sen ska jag och den tyska utbytesstudenten iväg till ett shoppingcenter i thiiink!